Att definiera ordet sekt är inte enkelt och de manipulativa
sekterna skiljer sig åt sinsemellan, men
gemensamma drag finns:
- Stark ledare eller en grupp av människor, som hävdar att Gud
vägleder på ett speciellt sätt.
- Kritik mot rörelsens ledning får inte förekomma.
- Man tar ett totalt avstånd från avhoppare.
- Sekten har nyckeln till det andliga livet och det är endast
genom att underordna dig gruppen,
som du kan få kontakt med Gud.
- Sekten kräver ett stort personligt engagemang från individen.
Man har svårt att få tid med
andra intressen.
- Ett svart-vitt tänkande. Sekten står för det goda och världen
utanför beskrivs oftast som
oren och ond.
Ett barns förutsättningar att växa upp och utvecklas till en självständig, unik och trygg individ kan begränsas på en rad olika sätt. Ett mycket effektivt sätt är fanatisk religiositet. De här barnen har ingen frihet att själva välja. Från tidiga år tvingas de följa med sina föräldrar till kyrkan/församlingen. På fritiden umgås både de och deras föräldrar med andra inom kyrkan. Istället för att delta i sådant som andra ungdomar gör, exempelvis handboll och dans, involveras de i kyrkans aktiviteter. Att lyda är mycket viktigt och församlingen formar inte bara barnens tro utan också deras världsuppfattning och sociala liv. Det är inte tillåtet att umgås med vänner utanför kyrkan och vännerna utanför församlingen får inte heller komma till de här barnen. Den som så småningom väljer att lämna församlingen, förlorar inte bara sin tro utan hela sitt sociala nätverk.
Att lämna en diktatorisk religiös rörelse påminner på många
sätt om flyktingars erfarenheter av att fly eller bli utvisade
från sitt "hemland". Det är svårt att anpassa sig till det nya
landet, till "världen". Man har fått lära sig att invånarna i
det nya landet styrs av Den onde, att de som lever där har låg
moral och att de inte bryr sig om varandra. Man kan inte språket,
man är obekant med traditioner och högtider, man vet inte var
eller hur man tar kontakt med andra människor och man oroar sig
hela tiden för att det ska synas på en att man har flytt.
Den nya "världen", som man har blivit varnad för under lång tid,
både lockar och skrämmer. Den identitet och grupptillhörighet
man tidigare hade är borta och det är lätt att känna sig
identitetslös i en sådan situation. Å ena sidan har man ett
behov av att berätta om det man har varit med om för människor
man möter, å andra sidan är man skräckslagen inför risken att
förlora det allra sista av sin identitet i samma stund som man
berättar. Och vem är man då?
Hjärntvätt är ett väl använt ord idag, inte minst av media.
Första gången uttrycket användes var på 50- och 60-talet. Det
handlade då om amerikanska soldater som tillfångatogs och
utsattes för ett "tankereformprogram" i Kina och Nordkorea,
där de sades ha omvänts till kommunister.
Det är skillnad
på hjärntvätt och mind control. Den som utsätts för hjärntvätt
vet att hon/han är bland fiender och är på sin vakt. Den som
utsätts för mind control påverkas av en smygande indoktrinering
som vävs in i medvetandet och skapar en ny identitet. Offret
ser förövarna som vänner och är inte på sin vakt, som vid hjärntvätt.
Ibland ersätter man numera de här orden med ett enda,
"otillbörlig påverkan". Med andra ord, att någon förmås göra
något som hon/han egentligen inte vill.
Forskarvärlden
är indelad i två fraktioner. Den ena menar att hjärntvätt eller
mindcontrol inte finns och den andra hävdar att det både existerar
och fungerar.
Inspiration och fakta till texterna på den här sidan har jag
hämtat från egna erfarenheter, från samtal med människor insatta
i frågan och från hemsidorna nedan.