
Med mina böcker vill jag sätta strålkastarljuset på
de barn som tvingas växa upp med fanatiskt religiösa föräldrar.
En sådan uppväxt kan få avgörande konsekvenser för de val man
gör och de möjligheter man ser, senare i livet.
Åtminstone
har det varit så för mig.
Det är (förstås) inte bara
sådana barn som får växa upp under begränsande förutsättningar -
utan det stöd, den
frihet och den kärlek som borde vara alla
barns rätt. I min värld är alla barn, i någon mån, allas barn
och jag menar
att det är allas vårt ansvar att hålla ögonen
och hjärtat öppna för de barn som finns i vår närhet.
Exemplen är många på barn som har det tufft: barn med psykiskt
sjuka föräldrar, barn vars föräldrar missbrukar alkohol,
droger,
spel eller relationer och barn vars föräldrar dränker sig i
arbete. Det finns barn som blir utsatta för övergrepp,
det
finns barn som lever med våld i sin vardag och i sitt hem
och det finns barn som växer upp under fattigdom eller
till och med krig. Exemplen är många, det är lätt och förståeligt
att vi frestas att blunda, att vi inte orkar se.
Någon klok sa: "ingen kan göra allt, men alla kan göra något."
Det är därför jag har valt att berätta min historia.
Jag har
gjort det eftersom jag hoppas och tror i mitt hjärta att det
kan hjälpa någon eller några att se ett ljus
och en utväg.
Om inte annat så kan det lindra smärtan att förstå att man
inte är ensam om sina erfarenheter.
Som jag ser det är
kärnfrågan är mera aktuell än någonsin; hur har barnen i vår
närhet det?
/Yvonne